Adventsfirandet började i går, Lördagseftermiddagen.

Birgitta, vår närmaste granne hade öppnat visningslägenhetens cafe´  mellan 15.oo - 20.00 för att vi som bor i Karmansbo skulle få träffas en stund. Hon bjöd på kaffe med dopp och glögg och pepparkaka.

Janne och jag gick dit 16.oo och då satt där 8 pers.

Mycket trevligt för oss som nyinflyttade att få denna möjlighet att träffa lokalbefolkningen.

Den första timman blev det naturligt nog prat om smebostäderna eftersom vi ju blivit en del av de boende där och Birgitta vår granne är guide i visningslägenheten.

Vi fick frossa i historien bakom husen här.
Att så sent som 1982 byggdes nya stora vägen mot Skinnskatteberg, innan det gick genomfartsvägen straxt vid husknuten här. Det är därför vi har gatuljus.

Själva husen här var så nergådda efter att stått tomma ca 10 år så det var tal om att riva allt. Ett av husen brändes ner innan en dam på (jag tror det var) komunhuset i Köping? fick för sig att detta var ett byggnadsminne, att inget fick rivas trots att allt var fallfärdigt.

Hon lyckades driva igenom ett beslut på att husen, bruket och smedjan skulle klassas som kulturhus och genom det beslutet så fick de bidrag för att renovera.

Vi fick se hur vårt hus såg ut innan renoveringen och jag lovar det var en chock.
Men en massa byggarbetare lade ner sin själ, vissa delar plockades ner för att sedan byggas upp igen pga att allt var snett och vint och ju måste bli bärande för framtiden.

Så de som undrar om det finns möggel i detta gamla hus från 1700 talet, er kan jag lova att det gör det ej. Alla brädor mm har slipats rena innan de satts på plats igen.

Efter någon timma kom Markus med fru och barn. De bor i huset mitt emot oss ladugårdsbyggnaden.  Han och jag kom i samspråk pga att jag tror mig sett varg 2 ggr här i Karmansbo.

Det visade sig att han ligger bakom Kolarbyn i Skinnskatteberg och även har Älg och Vargsafari där han åker ut i skogen med turister som vill se och höra dessa vilda djur.

Jag fick veta att det här finns en ensam Varghane vars fru dog i vintras och endera har det kommit en till varg hit eller så såg jag honom båda gångerna. När det är halvmörkt så kan jag upplevt vargen grå medan jag i solljus kan upplevt den andra (samma) vargen som gul/röd för en varg kan se rödaktigt ut i solsken.

Oj vad det var spännande att prata med honom!

Han sa att när snön kommer så kommer de att kunna spåra och se om varghanen fått tag på en hona eller om detta var samma varg jag såg.

I dag, den 1 Advent har vi inte firat nåt, inte ens någon pepparkaka för vi syndade så mycket i går, Diabetiker som vi är.

Istället har vi tvättat klart alla fönster, satt upp julgardinerna och ljusstakar. Blev riktigt julefint här hemma.

Tyvärr visade det sig vid räkning av mina pelargoner att väldigt många dött. Av 100 st har jag bara 56 st kvar!
Alltså, allt för torr luft, allt för varmt eller vad det nu kommer sig?

Nåväl, jag måste ju ändå sluta att vara en pellisprick för nästa år vid denna tid så är vi väl i Spanien, jag gubben och hundarna.

Så det blir Goodbye till min samlarmani. Fast en eller två kanske kan förlja med i husbilen?

Julduken på bordet är ett arvegods från Jannes mormor vävd i nästan som garn, lite filtkänsla över den