Min hemsida har blivit uppdaterad. Jag har fått mig tillsänt både Mormor Anna Almgrens dödsannons och minnesruna. Tänk att plötsligt dyker det upp tidningsurklipp från år 1968 och jag får här inne dela med det med de som är intresserade.
Är det inte lyx så säg?  När jag läste mormors dödsannons och dikten där, jag blev gripen av textens rader. Här finns min hemsida www.pellispricken.se  på sidan 2 finns "Nytt"  och där kan du klicka dig vidare.

I Dag tog jag hundarna med mig och gick Greve fon Hermanssons runda. Jag har tidigare berättat om den, den som vill kan läsa   här

Vi lämnade vår gård och mina pellisar bakom oss och drog iväg ner mot Herrgården.

 Genom Engelska Parken och ner mot Lillsjön där nu vägen var nyklippt och fin

När jag tittar ut över Lillsjön konstaterar jag att hösten börjar göra sitt intåg, men så är det ju den 1 September i morgon. 

  Nog är det en vacker natur här i Färna med vackra strövområden

 Detta måste väl vara en trädkramare? Se hur febrilt roten kämpar för att hålla fast sig på stenen
   
Den lilla bäcken rinner från skogen och ner i Lillsjön. Här är sandbotten så här brukar mina hundar få svalka av sig
 
Här släpper jag dom nu lösa och de rusar iväg i full karriär. Jagar varandra, gör tvärvändningar så de nästan tappar balansen. I mellanåt  gömmer jag mig  i skogen och de hittar mig alltid. 
      
Zita, den stollan hittar ett dike, jag hör hur hon forsar fram där nere.... Badgalna hund!
När hon kommer luktar hon blääää.
Det var ett dydike!
Jag erbjuder dom då att hoppa i Lillsjön och skälja av sig.
Inga problem med dessa 2 baddare på att bada. Ser bara skallen på dom ett tag, men de simmar inte gärna, jag har aldrig uppmuntrat det.  Varför? Jo men när Zita var valp då rymde ju hon och vår dåvarande hund Diana utmed Mälarens stränder och folks sjötomter. Den ena efter den andra ringde och sa... nu simmar dom förbi här...
Inte förren efter 3 tomter gick dom i land...... så jag vill inte ha simmande hundar, det räcker att de simmar in igen om de inte bottnar -:)

Åkern med högt vajande grässtrån ser ut som en gyllene matta

       
Här kommer Rozz flygande, kortet är så suddigt för han springer så snabbt så kameran hann inte med.
 

Utmed vår vandringsled upptäcker jag en massa röd FLUGSVAMPAR. Helt otroligt så växte de i en lång jämn radda. På sidorna fanns inte tillstymmelse till någon Flugsvamp. Snacka om att stå på givakt i lång rad
   Innan vi kommer ut på Solmyravägen passerar vi den sista av Gjutjärnsstatyerna

Som jag sa i början  den som vill kan läsa om Grevens statyer   här