Över en vecka har gått sedan jag uppdaterade bloggen men sjuka har vi inte varit, bara slöa. Vädret har varit helt underbart den sista tiden och det är mycket svårt att ta sig samman och gå in till datorn mera än på kvällen och då vill ju Janne ha modemet för att kolla på tv.
Mina blommor har fått fnatt, de växer så det knakar, de liksom vi älskar det härliga vädret tror jag.

Vi har sagt i flera dagar att vi ska ge oss iväg på vandring nu när det är så gott att vara ute men inte förren i dag kom vi iväg.

Vill någon se alla fotona så klicka på denna lilla bild och förflytta dig in i vårat fotoalbum....

Husbil 2011 - 2012

Eller läs här och få ett sammandrag....
Efter att vi lämnat Bolnuevo bakom oss går vi ner på den smala grusvägen som går utmed kusten.
Naturen är fantastiskt vacker här, sandstensbergen är gula som guld och på vissa ställen som sandpapprade av väder och vind till naturens egna konstverk.
Inte nog med det, här går vi förbi mörkröda berg, blålila och oranga berg som tittar fram lite här och där i det guldgula sandberget.
Ibland mäöts vi av Raukar, berg som står som en stor staty formad av Gud fader själv..... eller någon mänsklig hand för länge sedan. Inte vet jag?

Vi startar vår promenad klockan 12.00 och efter en timma började vi bli sugna på mat så vi gick ner mot havet och fällde ut våra Ryggsäcksstolar och satte oss.

Dagens måltid bestog av sallad av vad huset hade hemma. Isbergssallad, tomat, majs, zucchini, kokt ägg, lax och räkor. Smakade bra!

Hundarna fick lite korv emellanåt, när det kom folk, så de skulle stanna hos oss då. Stranden är ju långsträckt så vi hade alla gott om plats här.

Efter en skön vila med ansiktena ut mot havet och solen så packade vi ihop och gick vidare. Vi valde att härifrån gå den gamla flodfåran mot Lavendeldalen för att slippa koppla hundarna. Det är skönare för dom att få vara lösa.
Rozz har lite svårt att gå där vi är så Zita har fullt sjå att kolla var han är. Men man behöver aldrig vara orolig för Rozz, har har stenhård koll på oss fast lite på avstånd. Ibland före oss, ibland efter men rätt vad det är så står han där och kollar vart vi är.

Vid 14 tiden närmar vi oss Lavendeldalen och vägen vänder hemmåt. Men nu ska vi upp i bergen, upp på höjderna. Detta är ett Naturområde och mycket bra stigar är ordninggjorda så det går ganska bra att ta sig fram här. Naturen runt oss är fantastisk med berg eller fjäll som Norrmännen säger, doftande Lavendel och olika grönskande träd och buskar. Vi ser en fd odlingsanläggning med palmer och en stor bevattningsbassäng. Till denna bassäng leder gjutna vattenrännor från alla håll uppifrån bergstopparna.  Dock ser man att det är länge sedan detta brukades ty tidens tand har gått hårt åt anläggningen

Förutom Lavendeln så finns här inte mycket blommor, men på ett ställe, mitt i stigen fann jag ändå en envis liten rackare som lyste som solen själv

Jag kan som vanligt ej låta bli att förundras och beundra det blåa berget som man stöter på här nere. Det är så förunderligt vackert.

På ett annat ställe har vi det gröna berget, vi vet inte vad det är för stenart men på en av våra resor hade de detta till asfalt eller om det nu var oljegrus på vägen.
Tänk er vilken läcker syn. Grön väg ist. för grå eller svart som är det vanliga.

Nu lämnar vi lavendeldalen bakom oss och ska uppför berget. Utsikten är vidsträckt bara man kommer upp. Tydligen behöver vi ut och vandra oftare för oj vad jag blev slut av att ta mig upp här. Skönt att ha stol med sig så vi kunde ta en paus och vila lite.

När vi kommit upp så finns det flera val, man kan fortsätta uppåt eller ta stigen som leder neråt. I dag väljer vi stigen som letar sig ner mot Bolnuevo igen. Denna serpentinkrokiga stig är förunderligt vacker. Naturupplevelse av högsta grad. 

Skönt nog så är det aldrig stup ner mot avgrund utan handarna kan vara lösa även här.

Hav och grönska och blå himmel med lite soldis en vacker dag i mitten på Februari, 24 grader varmt, liten sval bris här uppe på höjden. Vad vi har det bra som lojt promenerar här i detta vackra landskap när ni hemma i Sverige med risk för liv och lem halkar runt på isbelagda gator.
Långt under oss ringlar kuststigen fram, den vi gick på för några timmar sedan

Vi börjar bli fikasugna igen och börjar se oss om efter en vacker plats att sätta oss ner och äta våra ostsmörgåsar på.
Efter en stund dyker denna lilla natursköna plats upp framför oss och vi sätter oss på våra stolar

Utsikten är fantastisk även här. När vi sitter här och äter smörgås kommer det ett större sällskap och passerar oss. De ser på våra hundar och ler glatt. Ja de ser väl att hundarna väntar på smakbit av ostmacka och totalt ignorerar passerande folk.

Så kommer vi fram bakom ännu ett bergskrön och då ser vi Bolnuevo neranför oss. Nu har vi nog bara lite styvt 45 minuter kvar innan vi är hemma

Långsträckt och med fin sand ligger så våran Playa framför oss, havet är härligt blått och bergen borta i Ahozia ramar snyggt in bakgrunden.
Det är bara badare och solare som saknas men nu är ju klockan bortåt 16.30 så de flesta har gått hem. Ja badare är ju ännu sällsynt här, det kan vara någon enstaka bara för havet är kallt, bara ca 17 grader gissar jag på.
Jag skulle känna på vattnet tänkte jag ett tag och böjer mig ner.

Dock höll jag på att trilla med näsan före ner i havet ty ryggsäcken jag hade på ryggen fick övertyngd och började pressa mig neråt ...
Det hade säkert varit en syn om jag trillat i med huvudet före

  Hemma igen var vi alla trötta, men nöjda med vår dag!
Vi hade bara varit hemma en kort stund innan vår Spanska Advokat dök upp
men det är ett annat kapitel som vi tar en annan dag